I vilka brott får tvångsmedel användas
Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott
Fru talman! Vi har inom dag samlats till enstaka av riksmötets sista debatter, som handlar om preventiva tvångsmedel. Det låter ej som en kioskvältare, dock det är onekligen en mycket intressant och kraftfullt redskap.
Det handlar alltså ifall de tvångsmedel som staten kan använda i en tidigt skede för för att förhindra brott eller skaffa nödvändiga underrättelser för för att beivra brott.
Vi i den här kammaren är inom grunden överens om flera saker, i synnerhet angående en: Den grova brottslighet som plågar vårt nation ska pressas tillbaka.
De resurstillskott och de vässade redskap som myndigheterna besitter fått till sitt förfogande i kombination med dem straffrättsliga åtgärder och förändringar som gjorts gör för att de brottsbekämpande krafterna inom Sverige aldrig varit kraftfullare och starkare än inom dag, och det behövs onekligen.
Kanske har vi lite smått börjat se resultaten av tio års ansträngningar från politikens sida. Uppklaringen går,
Hemliga tvångsmedel i våra domstolar
Att tingsrätten är den domstol som avgör om ett person ska dömas på grund av ett brott, bestämmer straff och eventuellt skadestånd, beslutar om skilsmässa och vårdnaden om barn samt dömer i olika tvister mellan enskilda, både personer samt företag, det känner dem allra flesta till. Säkert vet man också för att det är domstolen vilket beslutar om ingripande tvångsmedel mot misstänkta i struktur av frihetsberövanden (häktning). ett sak som däremot ej så många känner mot är att vi även beslutar om olika hemliga tvångsmedel under en brottsutredning. Att tvångsmedlen är hemliga beror naturligtvis på för att syftet med åtgärden existerar att skaffa bevis till att en viss individ har begått ett visst brott. Om de ej skulle vara hemliga skulle den misstänkte kunna erhålla reda på att hen till exempel var exponerad för hemlig telefonavlyssning tillsammans följd att hen ej skulle använda sig från telefonen.
Att det existerar domstol som beslutar inom frågor om hemliga tvångsmedel har motiverats av för att de