Hjalmar gullberg mest kända diktcykel

”Hjalmar Gullberg svär sig fri från estetiska syften med sin diktning. Diktarens uppgift är i enlighet med hans mening att skal bort allt oväsentligt, rycka bort de tillfälliga masker som heta parti samt samfundsbeteckningar, gå fram personligt och aggressivt. En uppdrag har diktaren, den saken står så klar till honom, att man, då man hör honom prata därom på sitt stilla, försynta sätt, känner tillsammans med plötslig trygghetskänsla, hur djupt han med hela sin egenartade, bisarra, fascinerande inspiration dock är förankrad inom denna ofrånkomliga verklighet. han fattar diktarens mission, säger han, som den för att väcka, befria, finna utvägar, hävda vars och ens plikt att frigöra sig från schablon och masstänkande, och framför allt åter och åter göra boskillnad mellan dött och levande – inte minst inom denna tid, då således mycket av det liksom bullrar värst och hoverar sig mest likafullt existerar det dödaste av allt dött.”

Stycket ovanför har oss saxat ur Märta Lindqvists porträtt av Hjalmar Gullbe