Den systemteoretiska grundtanken är för att man vid undersökning från vissa fenomen bör titta dem som delar inom en helhet. Delarnas relationer till varandra är från stor och ofta avgörande betydelse för helhetens sätt att fungera och hantera förändringar. Hur komponent A påverkar komponent B blir i sin tur avgörande för hur B påverkar A i fortgående inom olika processer.
Varje komponent inom ett system är i sin tur ett system av mindre enheter. detta är sålunda ett subsystem och består själv av subsystem. Utanför det system som man vid tillfället undersöker finns en omvärld likt man också behöver intressera sig för, ett suprasystem. För förståelse och hanterande av en individs, grupps eller familjs situation går man till de system som individen, gruppen eller familjen besitter betydelsefu
Teori
Vi ser psykologiska processer vilket cirkulära istället för raka. Inom systemteorin ser man individen som starkt påverkad av processerna inom familjen. Systemteori stipulerar att enstaka individs beteende har ett specifik funktion inom gruppen/familjen, att upprätta hålla balans och förutsägbarhet, trots för att detta kan ha ett destruktiv verkan för individen själv. På så sätt kan familjen runt en till exempel utagerande ungar på olika sätt agera för att upprätta beteendet, samt på olika sätt motverka att ”jämvikten” inom systemet rubbas.”
Eresund och Wrangsjö () beskriver systemteorin tillämpad på barn på detta sätt:
”Ett grundläggande perspektiv vid barns beteendeproblem utgår ifrån samspel. Det handlar ej bara om samspel mellan barnet och en ytterligare person, utan om samspel i vidgade cirklar inom gruppen mamma-pappa-barn, inom familjen, inom släkt och vänkrets och inom de övriga grupper som barnet existerar inlemmat i. För för att hantera detta vidgade perspektiv krävs synsätt som går utöver vad